Friskolor alltmer accepterade

Farhågorna var stora när socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet för ett par år sedan ändrade reglerna för hur mycket pengar friskolorna ska ha av kommunerna. Från att ha varit garanterade minst 75 procent av genomsnittskostnaderna per elev i den kommunala skolan, fick de förlita sig på det betydligt mer godtyckliga kravet om "likvärdiga villkor".
   Friskolornas vänner befarade att socialdemokrater runt om i kommunerna då skulle passa på att sänka stödet. En utredning fick till uppdrag att följa utvecklingen, och den har nu presenterats.
   Den visar att farhågorna i stor utsträckning var ogrundade. De kommunpolitiker ­ oavsett politisk färg ­ som har praktisk erfarenhet av friskolor blir allt mer positivt inställda till dem. För 77 procent av landets friskolor har de nya reglerna inneburit mer pengar.

Merkostnad
Utredarna påpekar att många kommuner faktiskt bortser från egna merkostnader när de räknar ut vad "likvärdiga villkor" blir i kronor och ören. Friskolorna kan ju till exempel sätta ett tak för hur många elever de vill ta emot, medan den kommunala måste se till att alla barn i kommunen får plats.
   De ökade resurserna har framförallt kommit de svaga eleverna till del, visar utredningen.
   Det motsäger föreställningen att friskolor är något som är till för en elit. När man granskar friskolorna lite närmare visar det sig istället att de snarare har en överrepresentation av elever med särskilda behov, ibland för att de inriktat sig på någon speciell pedagogik, ibland för att de som sökt sig dit har gjort det för att barnen inte kommit till sin rätt i den kommunala skolan.
   Men det är förstås inte bara frid och fröjd. Många friskolor får inte del av extrasatsningar, till exempel i kommuner som bestämmer sig för att bygga ut IT-kapaciteten, trots att de enligt lagen har rätt till det. Friskolorna i glesbygd tampas med att de får klara skolskjutsarna inom det ordinarie bidraget.
   Men det allvarligaste problemet är kanske just att "likvärdiga villkor" är så luddigt.
   Varje kommun har ett eget system för att fördela resurser till friskolorna ­ i en del skiftar det till och med mellan kommundelarna. Och många resursfördelningssystem är så svårgenomträngliga att inte ens utredarna själva ­ som varit skolbyråkrater i hela sina liv ­ begriper sig på dem. Var fjärde friskola vet inte hur deras bidrag till lokaler räknas ut.
   Det gör att friskolorna har svårt att veta vilka ramar de har att hålla sig inom, och vilka konsekvenser till exempel en ökning av elevantalet kan få.
   För de skolor som tar emot elever från flera olika kommuner innebär det förstås att en massa tid och kraft som annars skulle komma eleverna till del, ägnas åt att administrera bidrag från en massa olika källor. Ett betydande antal friskolepionjärer sökte sig bort från den kommunala skolan just för att de var trötta på den kommunala byråkratin, och så fastnar de än värre.

Missgynnas
Sven-Åke Johansson, som har haft regeringens uppdrag att utvärdera hur den nya friskolelagen har påverkat kommunernas fördelning av resurserna i grundskolan, varnar för att de kommunala skolorna kan missgynnas eftersom dessa måste ta hänsyn till så kallade skolpliktskonstnader.
   Enligt nuvarande skollag är nämligen en kommun skyldig att ta emot alla skolpliktiga barn. En friskola kan däremot själv välja hur många elever den vill ta emot.
   Dennna oro låg också bakom den reaktion, som kom från barn- och ungdomsförvaltningen i Halmstad när denna yttrade sig över föreningen Nya skolans ansökan om att få inleda montessoriutbildning. Förvaltningen sade ja till ansökan men den ville gärna ta upp en diskussion med föreningen om intagningsreglerna. Dessa uppfattades som begränsande.
   Från barn- och ungdomsförvaltningens sida fruktade man att alla barn inte skulle ha samma möjlighet att gå i den nya montessoriskolan. Efter överläggningar mellan partierna stod det dock klart att "alla barn är välkomna". Därför kommer kommunfullmäktige att vid dagens sammanträde att säga ja till ytterligare en montessoriskola i Halmstad. Och behovet finns onekligen med tanke på den långa kön till Eketånga montessoriskola, som numera omfattar alla grundskolans årskurser.